Mitt hundintresse började tidigt...

redan i koltåldern faktiskt – jag samlade på hundar redan då fast i plysch! Men min högsta önskan var förstås en alldeles egen riktig hund.

Jag heter Catharina och bor i Viksjö med min familj och jag har alltid varit tokig i djur och speciellt i hundar och intresset har hållit i sig under åren.

När jag blev lite äldre och hade börjat skolan tog jag ut grannarnas hundar på promenad. Det kunde bli sådär 5-6 st varje dag tills jag träffade på Pierre, en härlig svart mellanpudelkille som blev min ständige följeslagare under flera år. Jag hämtade honom efter skolan och tog med honom hem, vi sprang i skogen och tränade lydnad och jag pysslade om honom ända till kvällen då jag lämnade tillbaka honom till hans gamla matte. Pierre var nästan som en egen hund, men bara nästan. Men en dag när jag var 11 år skulle vi åka iväg till landet och hälsa på några vänner som "råkade" ha en kull strävhåriga taxvalpar varav en inte var såld. Han blev min och jag döpte honom till Posin.

Posin hette i stamtavlan Bergsjölunds Bubben och var svart med tantecken. Han var av jaktsläkt (bägge föräldrarna var jaktchampions) men visade själv inget intresse för jakt, så han gick alltid lös i Liljansskogen. Man bara visslade på honom så kom han – efter en liten stund i alla fall. Posin var en underbar kompis, men han var envis som synden. Dessutom var han en sån hund som inte åt varje dag, nästan ingenting dög. Bjöd man honom t ex blodpudding (som mina nuvarande hundar gör VAD SOM HELST FÖR) så tittade han bara bort och såg förnärmad ut. Så han levde mest på köttfärs och leverpastej blandat med Doggy´s Granulat. Posin blev drygt 13 år och förgyllde en stor del av min uppväxt.

Sen tog det 17 år innan vi blev med hund igen, ännu en strävhårig taxhanne, som hette Muskabo Danilo och var född 1991. Vi kallade honom för Morris (han fick sitt namn efter en kär häst). Morris kom från Ulrika Siléns kennel Muskabo. Han var den enda hanvalpen i en kull på tre. Morris var den absolut sötaste lilla valp vi hade sett. Han kom till oss på självaste avslutningsdagen i skolan då gårdens alla ungar hade slutat för sommaren och satt uppflugna på garagetaket och väntade på att VALPEN skulle komma. Ulrika var nog lite orolig när hon såg skaran av barn som kom rusande för att träffa Morris. Men Morris var en cool kille som lugnt spatserade in genom dörren för en första husesyn. När han gått runt och nosat på det mesta rullade han ihop sig i en hörna i köket och somnade.

940514 blev Morris BIM och champion på utställning i Aspa för domare Juha Lehtinen.

Om Morris kan jag berätta många härliga minnen, men det kan man läsa i Morris egen bok – Jag heter Morris – under Mina hundar. Morris blev hela 15 år då han stack iväg till de sälla jaktmarkerna. Han var en mycket speciell hund, en riktig gentleman, sa min mamma alltid och honom kommer vi aldrig att glömma.

När Morris var 2 år så hade hans svarta syster Muskabo Denise fått en kull valpar, varav vi övertog en viltfärgad tik, Muskabo Erica.

Henne kallade vi för Posin – igen! Och hon var ett riktigt yrväder. Hon röjde runt i huset på ett sätt som Morris aldrig hade gjort, och lärde honom en och annan olat. Hon slet och drog honom i öronen och hängde i hans fina mustascher, men han sa aldrig ett ont ord!

Men det blev hund av henne också och idag är hon 15 år och hänger fortfarande med i skogen även om i något makligare tempo. Posin är både utställnings- och viltspårchampion. Hon fick två valpkullar i sina bästa år och hon är både farmor och mormor till barnbarn som också blivit både utställnings- och viltspårschampions.
Dessutom blev hon faktiskt BIS-3 Veteran på Östsvenska Taxklubbens utställning i Ulriksdals Slottspark 26 augusti 2007 och 2:a bästa veterantik med HP på Jubileumsutställningen nu 23 augusti 2008 som också hölls i den vackra Slottsparken.

Och nu har jag just startat Kennel Rödtassen med en liten liten taxfröken som heter Cickies Contessa. Hon kommer från Sylvia Popping, Cickies Kennel. Contessa är kanintax och hon är vackert röd till färgen.

Tessan föddes som enda tik i en kull på tre. När hon var 6 månader var hon på sin första utställning i Svenska Boxerklubbens regi i Sollentuna och vann allt. Hon blev BIS-valp av 400 valpar och unghundar av olika slag.
Domare Anita Whitmarsh kritik löd: "Mycket tilltalande, balanserad, utmärkt könsprägel.
Välburet huvud, utmärkt rygglinje, välvinklad, god bröstkorg, en bra valppäls.
Trevligt temperament".

Anlagsprovet gick hon 24 juli 2007 i Upplands skogar och fick godkänt med 37 p. av domare Maria Johansson. Så det börjar bra för Tessan.