Ruffas nya julklapp från lillebror Tuure

Tessan med sin nya julklapp som hon fått av sonen Tuure i Finland julen 2010

Posin finns inte mer ibland oss. Hon blev 17,5 år och det är så tomt efter henne, trots att vi har två småtaxar i huset, vi saknar dig Posin. Pussa på Morris.

Vi har kommit till vårvintern 2010 och Posin har just fyllt 17 år - en fantastisk ålder på en fantastisk hund. Lite krasslig har hon varit då och då med huvudskakningar och balansnervsstörning, men hon har kommit över det och hänger med på promenader, fastän det varit många minusgrader i vinter. Hon hör lite dåligt, men inte sämre än att hon hör när det vankas godsaker - det är väl det som kallas selektiv hörsel?! Ser inte som en hök längre, men nog ser hon när grannkatten makligt går över vägen, då spetsar hon öronen och vill gärna jaga ifatt.

Tessan har blivit mer vuxen, visserligen leker hon med Ruffa emellanåt, men ibland blir hon irriterad när Ruffa envisas med att försöka fälla henne till marken genom att snabbt ta tag i hennes ena framben, då fräser hon till ordenligt så Ruffa studsar baklänges, sen går hon resolut till korgen och kryper under fällen och visar tydligt att hon vill vara ifred. Men Tessan är egentligen en "utehund". Hon kan vara ute hur länge som helst. När man på promenaderna börjar närma sig hemmet, försöker hon alltid dra åt ett annat håll för att förlänga utevistelsen och promenaden även om vi varit ute jättelänge redan.

När det var som kallast i vintras - minus 15 grader och kallare - då var hon inte lika glad över att gå ut. Då åkte den ena tassen efter den andra upp i luften, så till slut försökte hon balansera på endast en tass - och det är inte lätt. Eller om vi träffade nån kompis och stod still en liten stund, hoppade hon genast upp med framtassarna på min ena fot och baktassarna på den andra. Smart hund!

Och Ruffa har blivit stora damen - väger nästan 1 kg mer än mamma och är av större modell. På utställningen i Ekerö blev hon slutligt inmätt som dvärg, så nu går töserna i olika klasser. Ruffa älskar att leka med sina gosedjur, ibland blir hon lite väl tuff mot dem, så då får matte ta fram nål och tråd och sy, men mest leker hon "gömmeleken" med sig själv. Hon knuffar gosedjuret under soffan och sen springer hon och letar och efter en stund springer hon tillbaks och hämtar fram det. Eller lägger det i mitt knä och vill att jag ska gömma den, det är populärt. Hon kan ligga framför grinden i köket och försöka putta gosedjuret under grinden (kan ta lång tid beroende på hur stor leksaken är förstås) men sen när den väl befinner sig på andra sidan grinden och hon har lyckats, då gnäller hon och står i och vill ha tillbaks den igen! Precis som ett litet barn. Men goare hundar finns bara inte.

År 2009

Här hjälper vi matte att plocka blåbär - det finns ju massor i år - och goda är dom oxå, så vi äter upp dom direkt! Matte får plocka själv till sin paj.

Nu är det snart matdax! ------------------------------------ Ruffa följer myrans irrande gång.

Mums den är god att tugga på! -------------------------------- men var tog den vägen nu då?

5:e försöket till familjebild!!---------------------------Nu blev det lite bättre!
Från vänster: Tessan, Daisy, Sigge och Ruffa.

Försök till samling efter ett träningspass på Brukshundsklubben i Tånglöt för Helen Berggren, som försökt lära oss lite ringträning inför kommande utställningar.

År 2006

Cickies Contessa som vi kallar Tessan till vardags, livade upp huset efter att Morris gick bort. Posin som blev lämnad ensam kvar vid det tillfället, blev olycklig. Hon hade aldrig varit ensamhund hemma och började plötsligt att skälla och yla när hon var ensam några timmar.

Men nu var det dags att se sig om efter ytterligare en liten kompis - och det var då Tessan rusade in som en virvelvind i våra liv. Vid första anblicken blev inte Posin så glad, men det tog inte så många dagar innan de blev de bästa vänner.

Pappa heter Sweetax Image of Imenso.

Mamma heter Jegerbo´s Qarisma.